Det blev jag iförrgår! När människan kom hem från det där "jobbiga" och öppnade ytterdörren passade jag på att springa ut i trappen! Wow, det var stort och jag blev förvirrad och sprange två trappor ner,sen hittade jag inte hem och fick skrika mig hes!Människan räddade mig och jag vill aldrig mera gå ut i trappen och kanske gå vilse...numera tar jag ett steg tillbaka när de dörren öppnas-hemma är bäst!
Min människa säger att " ett hem utan katt är som en kropp utan själ" jag vet inte riktigt vad som menas men hon ser allvarlig ut när hon säger det...
Pysen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar